lördag 30 maj 2015

Borås museum och Konstmuséet i Borås

I kursen ska vi ha besökt museum i Borås. Jag har varit på Konstmuséet och Borås museum, vilket jag nu kommer att skriva om.
 
Konstmuséet
Direkt när jag gick in i Konstmuséet och såg utställningen av Hans Gothlin fick jag en negativ känsla. Alstren var inte placerade i barnhöjd och det var i ärlighetens namn inte konst som tilltalade mig. Konsten var abstrakt och bestod till större delen av verk föreställande geometriska former. En vit kvadrat, en grå, en svart, två gråa bredvid varandra... Ja, inte så mycket variation och jag hade svårt att komma fram till hur ett besök på utställningen kunde göras pedagogiskt. Kanske kan det vara ett tillfälle att utforska matematik? Prata om kalla och varma färger, känslor man får av verken? Att prata om verken stimulerar den språkliga och berättande förmågan (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, ss. 50-55). Kanske behöver jag ta mig en funderare kring varför jag blev så negativt inställd att jag inte tycker att det är lämpligt för en barngrupp? Kanske skulle barnen kunna få ut mer av besöket än vad jag tror. Och även om konsten inte skulle ge barnen särskilt mycket, så skulle kanske enbart besöket i sig vara en upplevelse. Artikel 31 i Barnkonventionen (2009) säger att det är barns rättighet att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Ett av syftena med att introducera barn för konst är att alla barn ska ges möjlighet att delta i samhälls- och kulturlivet, oavsett socioekonomisk bakgrund (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, s. 51).


En våning ner var det en utställning av olika iraniska konstnärer under 30 år. Eftersom det var flera konstnärer som ställde ut fanns det mer variation i verken. Dock kändes det inte som att det var barn som var målgruppen, återigen med tanke på hur verken hade placerats. En konstnär arbetade genom att skapa kroppar utav utklippta kroppsdelar i olika skala. Det var något som inspirerade mig och som jag tänker att man kan göra i verksamheten. Barnen kan få fota sina händer, munnar, fötter, ansikten etc. och sedan sammanfoga dem till en ny kropp. Det kan bli många spännande kroppar och uttryck som bidrar till att utveckla kroppsuppfattningen.



Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning [...]
 
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Här nere fanns också en ateljé för barn, vilket skulle kunna vara något man kan utnyttja vid ett besök.

 
Borås museum
Borås museum bjöd på en utställning om broderi. Det var fokus på broderier från 50- och 60-talet. Inte heller denna utställning var anpassad till en barngrupp, då broderierna var placerade högt upp i olika montrar. Muséet är heller inte handikappanpassat, då det är kullersten utanför båda entréerna. Den fysiska miljön får därför minus av mig. I övrigt kan jag tänka mig att utställningen skulle gå att arbeta med när det gäller exempelvis mönster, matematik eller textil. Det fanns mönster som var både abstrakta och konkreta, vilket också är något man kan undersöka.


I en del av lokalen fanns det en TV som visade upp de olika mönstren som ingick i utställningen medan en berättare redogjorde för deras historia. Det fanns också ett bord som var täckt med en duk, nålar och broderigarn. På den var det fritt fram att brodera. Det fanns också litteratur att ta del av, kanske vill man prova på att efterlikna något av de mönster som fanns i böckerna? Hit skulle jag ta en barngrupp om utställningen kunde tänkas passa in i något tema eller om utställningen bättre skulle anpassas efter barn. Dessutom kan man ju passa på att ta ett varv i Ramnaparken där det finns hur mycket som helst att utforska.


Referenser:

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige.
Tillgänglig på Internet:
http://unicef-porthos-production.s3.amazonaws.com/barnkonventionen-i-sin-helhet.pdf
Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Tankar kring uppföljning, utvärdering, förhållningssätt och yrkesroll

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!

Under de två fältdagar som avslutade terminens VFU-period var det dags för mig att följa upp och utvärdera mitt material. Jag upplever att spelet har varit efterfrågat under hela tiden jag varit där och även under de sista fältdagarna. Det har spelats flitigt av barnen och jag upplever att det har väckt intresse hos dem. Detta är också något min handledare lyft med mig och hon planerar därför att låta barnen tillverka egna memoryspel under deras temaperiod. En nackdel med mitt didaktiska material är att det inte vänder sig till alla barn på avdelningen som är mellan 1 och 6 år, utan mer till de äldre (dock har även de yngsta barnen deltagit i många av de aktiviteter jag planerat utifrån materialet). I övrigt har spelet fått den respons jag önskade och jag anser att jag kunnat kommunicera kursens innehåll med både barnen och personalen. Personalen har varit nyfikna på mitt material och de har även frågat om de får använda det som bordsplacering i samband med mellanmål (vilket de fått). Kul att se att materialet kan användas på olika sätt! Att spelet var en skoluppgift tyckte barnen var spännande och de har ställt många frågor om skolan och vad jag gör där. På så vis har en del av kursens innehåll även kommunicerats verbalt med barnen.


Jag valde att fokusera på bild, språk och matematik i mitt didaktiska material och de områden anser jag att jag lyckades inkludera.
Matematik som berördes:
-   Jämförelser: av mönster, av vem som fick flest respektive minst par, vem är äldst och vem
    är yngst?

-   Matematiska begrepp: lite/mycket, mer/mindre, flest/minst, äldst/yngst, större/mindre,
   benämning av mönster och former.

-  Rumsuppfattning: mönster, former, symmetrier. ”En grundläggande rumsuppfattning
   innebär att känna igen, beskriva och återskapa viktiga och vackra former, symmetrier och
   andra egenskaper hos vanliga geometriska objekt” (Doverborg & Emanuelsson 2006, s.
   90).

-   Mätning: vems hög blev störst, vems blev minst? Hur mycket skiljde det?
-    Uppräkning: vi räknar våra par och berör då två av Gelman och Gallistels principer –
    
principen om räkneordens ordning samt antalsprincipen. Doverborg och Emanuelsson
    (2006, s. 75) förklarar att principen om räkneordens ordning innebär att orden måste
    komma i en särskild följd, där varje föremål som ska räknas paras ihop med ett ord i
    räkneramsan i den ordning de förekommer. Antalsprincipen innebär att det räkneord som
    uttalas sist anger antalet föremål i mängden (Doverborg & Emanuelsson 2006, s. 75).

-  Parbildning inklusive ett-till-ett-principen. Denna princip ingår i Gelman och Gallistels
    fem matematiska principer och har stor betydelse för det matematiska tänkandet.
    Björklund (2009, ss. 104) menar att ett-till-ett-principen är början till att förstå
    räkneprinciper. Principen definierar hon som detsamma som parbildning, vilket innebär
    att föra samman objekt så att de bildar nya mängder (Björklund 2009, s. 105). Även
    Doverborg och Emanuelsson (2006, s. 72) beskriver principen som parbildning och
    förklarar det som att föremål från en mängd får bilda par med föremål från en annan
    mängd. Palmer (2011, s. 66) redogör för att dessa principer ryms inom det matematiska
    området taluppfattning och hon menar att detta är något som ofta går att
    identifiera i barnens olika aktiviteter.

-    Turordning, vilket också bidrar till utveckling av sociala förmågor eftersom turordning är
    en viktig del i samspelet med andra.

-     Tidsuppfattning: månadernas kronologiska ordning, när fyller vi år?

Språk som berördes:
-     Begrepp: exempelvis medurs, symmetri, mandala samt namn på geometriska former och
     olika mönster.

-     Tankar och reflektioner, exempelvis kring genus gällande diskussionen om tjej- och
     killfärger, reflektioner kring ålder och tankar om att fylla år med mera…

"Barn utvecklar sin språkliga kompetens tillsammans med andra barn och intonande vuxna i lek och samspel där barnets erfarenheter och förmågor tas tillvara. Att ha språklig kompetens innebär att kunna utbyta tankar och känslor, att kunna berätta och beskriva. Hit hör också att kunna ge och förstå instruktioner samt använda kvantitativa begrepp som adjektiv, rums-, läges- och tidsbegrepp."
          (Lindö 2009, s. 72)
 
Bild som berördes:
-     Färglära

Jag vill förtydliga att området bild berördes relativt lite genom mitt färdiga material, men att jag därför har planerat aktiviteter där bild och skapande kommer in mer (exempel på dessa aktiviteter har jag redogjort för i tidigare inlägg). En annan anledning till att jag valde att utveckla andra aktiviteter som skulle bygga vidare på mitt memory var för att spelet var en styrd aktivitet med ganska lite utrymme för barns utforskande. Jag ville att barnen skulle delta i aktiviteter som var betydligt friare, utan tydliga regler (men inom vissa ramar), där de kunde få testa sig fram själva. Ytterligare en anledning till att jag planerade aktiviteter med utgångspunkt i mitt material var för att jag ville testa på att arbeta tematiskt i barngruppen. Alla mina aktiviteter har byggt på temat kring mönster, färg och form. Att försöka arbeta utifrån ett tema har varit roligt, spännande, utmanande och lärorikt. Jag tycker att det är ett bra sätt att erbjuda barnen variation och en möjlighet till att utforska ett ämne på flera olika sätt. Det leder till en ökad förståelse, i detta fall för mönster, och till att kunskaperna inom området befästs (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7; Persson & Wiklund 2008, s. 19).


Exempel på mönsteraktiviteter inom området bild vi gjorde


Lpfö-mål som berörts genom mitt material:
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Om förhållningssätt och pedagogens betydelse för barns lärande
”I förskolan läggs grunden” är en fras vi brukar få höra under utbildningen och det ligger mycket sanning i det. Idag vet vi att våra tidigare erfarenheter har betydelse för vårt lärande och för framtida situationer vi kommer att ställas inför. Vad jag har för erfarenheter av matematik har betydelse för mina tankar och min upplevelse av matematik exempelvis. Detsamma gäller barn. De erfarenheter barnen får med sig ifrån förskolan kommer att ha betydelse för deras fortsatta lärande inom skolan. Där har vi förskollärare ett stort ansvar. Läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5) trycker hårt på att verksamheten ska vara rolig och lustfylld, vilket jag anser är väldigt viktigt. Jag tror att när vi närmar oss olika ämnesområden på ett lekfullt sätt skapar vi positiva erfarenheter hos barnen som leder till ett lustfyllt lärande.
Hur vi bemöter barnen i dessa situationer får också stor betydelse för barnens upplevelse och i sin tur deras lärande. Körling (2012, ss. 5-33) tar utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella teori och betonar starkt vikten av samspel mellan barn och pedagoger. Hon menar att det är samspelet som är det viktigaste i en aktivitet och att vi lär med och av varandra. Hon beskriver hur pedagogen ”föds” i samspel med barnen och att vi behöver låta oss påverkas av barnen eftersom det leder till inte bara barnens lärande, utan också det egna lärandet. ”Man blir aldrig färdig som lärare”, menar hon (Körling 2012, s. 33).

Körling (2012, ss. 17-20) beskriver också hur viktig reflektionen är för lärandet. Hon förklarar det som att om inte görandet kopplas till tanke eller analys så vet vi ingenting om det som skett och då sker heller ingen utveckling. Att kunna reflektera kring det vi gör och framför allt varför vi gör det utvecklar både barnens kunskaper och vår egen kompetens. Doverborg och Emanuelsson 2006, s. 11) menar att förskollärarens kompetens har betydelse för såväl utvecklingen av förskolan som den egna professionen. Jag tror att medvetenhet är nyckeln till att vara en bra pedagog. Utan medvetenhet kring det vi gör, hur vi är och hur vi bemöter barnen kan vi inte genomföra vårt uppdrag på ett positivt sätt. Att få ta del av Körlings bok har varit väldigt nyttigt och hennes tankar kring lärprocesser är något jag kommer att ta med mig i min kommande yrkesroll, tillsammans med Vygotskijs sociokulturella teori som vi matas med under utbildningen. Jag hoppas att jag kommer att bli en medveten och reflekterande pedagog som inte är rädd för att granska mig själv och förändra mitt arbetssätt utifrån barnens behov och intressen, att jag blir en orädd medupptäckare som kan lära av och tillsammans med barnen.


Referenser:
Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

onsdag 27 maj 2015

VFU-uppföljning

Efter VFU-perioden var det dags för uppföljning och här fick vi studenter ta del utav varandras material genom en minimässa. Det var lärorikt och inspirerande att se att vi tänkt så olika, det fanns material inom alla ämnesområden representerade. Tillfället blev en chans att utveckla nya idéer kring hur man kan arbeta med olika material i barngruppen och jag fick med mig många konkreta tips.

Här syns exempel på några material som mina kurskamrater skapat:

fredag 8 maj 2015

VFU vecka 3

Under den tredje VFU-veckan flöt dagarna på som vanligt. Vi fortsatte att arbeta med tema mönster och skapade för fullt. Det som var speciellt denna vecka var att det var Skräpplockarveckan. Därför begav vi oss ut i naturen för att plocka skräp. Barnen var duktiga på att skilja på vad som hörde hemma i naturen och inte. Vi hittade alltifrån godispapper till fimpar och snusdosor. Barnen reflekterade kring att det var synd om de vilda djuren som behövde bo bland skräpet. Något barn berättade också hur farligt det är med glas som kastas i naturen, för det kan man skada sig på. Aktiviteten ledde till diskussion i samlingen och barnen verkade tycka att ämnet var intressant. Miljöfrågor är något som arbetas med dagligen på förskolan och förra året fick de Grön Flagg.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap"
 
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)
 
 
Under veckan förbereddes också aktiviteter inför Förskolans dag, som brukar firas gemensamt med alla avdelningar ute på gården. Förskolans dag firas den andra torsdagen i maj varje år för att uppmärksamma förskoleverksamheten och det viktiga arbetet som görs i förskolan. På min VFU-plats skulle gården pyntas lite extra dagen till ära och det blev bestämt att man skulle fokusera på ljud. Därför blev barnens uppgift att tillverka mobiler med bjällror i som skulle hängas upp i träden. Mobilens stomme var en metallring som vi fäste trådar i. Trådarna fick barnen fylla med pärlor och i ena änden fästes en bjällra. I mitten av cirkeln hängdes en pinne som skulle blåsa och slå mot bjällrorna i vinden så att de spelade. En kul grej som uppskattades av de flesta barnen, men det var tålamodskrävande för många av dem att pärla och träna finmotoriken. I aktiviteten berördes naturorienterade områden som ljud och teknik samt att finmotoriken stimulerades. Vi gjorde dessutom en till mobil som endast bestod av pinnar. Dessa pinnar målades randiga med målarfärg, vilket kom att beröra området matematik (mönster) och skapande inom bild.
 
Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.]
(2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442