torsdag 4 juni 2015

Ett sista blogginlägg

Terminen har gått mot sitt slut och jag har fått en hel del nya kunskaper med mig. Jag har lärt mig att tydligare förstå vikten av estetiska lärprocesser, jag har fått mer inblick i praktiska ämnesområden och jag känner att jag har utvecklats i min roll som pedagog. Körlings tankar har verkligen inspirerat och utvecklat mina egna och är något som jag kommer att bära med mig i min kommande yrkesroll. Jag har också fått mer kunskaper inom tematiskt arbete, inte minst genom att själv testa på det. Jag var kritisk till museibesöken vid kursstart, men det blev en ögonöppnare och jag har förstått att det finns många möjligheter till lärande vid ett museibesök. Genom museibesöken har jag också blivit inspirerad till att reflektera mer kring den fysiska miljön och jag hoppas att jag kommer att finna många kreativa lösningar när jag kommer ut i arbetslivet.

En av de största utmaningarna i kursen för mig har varit att arbeta kring drama och musik. Dels är det ämnen som jag känner mig osäker i och dessutom har det varit ämnen som jag tänkt ”fel” kring. Jag har alltid sett både musiken och dramat som utmärkta ämnen att arbeta med för att utveckla kunskaper inom språk, sociala relationer, matematik etc… Men genom att ta del av kursens litteratur har jag förstått vikten av att tänka kring dem som EGNA ÄMNEN att arbeta med. Vikten av att arbeta med  dem för att uppnå kunskaper inom just drama och musik – inte för att uppnå något annat. Det är något jag behöver utmana mig själv mer i och kursens workshops har varit en mycket god start.

Det har varit en termin full av nya insikter och idéer. Vi har fått ta del av teoretisk kunskap som jag kommer att ta med mig i mitt yrke, både när det gäller mitt eget lärande som barnens. Genom praktiskt utforskande har jag fått med mig mycket nya tips och tankar kring olika arbetsmetoder och nu är jag sugen på att komma ut och börja arbeta. Tack Högskolan i Borås för den här gången!

/Jennifer



Kursmål som berörts genom bloggen och i kursen inslag:

 
Mål
Efter genomgången kurs skall studenten på fördjupad nivå kunna:
 

redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och
estetiska lärprocesser
 

förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser
redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål
 

redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga
kommunikativa svårigheter
 

självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
 
utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
 
tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen
 
skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt
Harvardsystemet

kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

onsdag 3 juni 2015

Göteborgs stadsmuseum

Göteborgs stadsmuseum fanns det flera våningsplan med olika utställningar att besöka, exempelvis Medeltiden och Barnhemsbarn. Jag tyckte att både den fysiska miljön och innehållet i utställningarna kändes vuxenanpassade och hade svårt att se hur det kan göras spännande och lätt att ta till sig för barn. Kanske färgas mina tankar av att jag själv inte är särskilt intresserad av historia som sträcker sig så långt bak i tiden? Jag kan tänka mig att utställningarna kan vara intressesanta om man arbetar utifrån ett tema, men det känns mer som skolnivå än förskolenivå. Vid det tillfälle när jag besökte museet var det flera skolklasser där, men inga förskolegrupper eller barnfamiljer med små barn.


Längst upp i byggnaden fanns Barnens museum som vände sig till den yngre barngruppen. Det var dock mer som en lekplats än ett museum. Exempelvis fanns det en klätterställning, bollar, en affär och en läshörna med sagoböcker. Det var flera småbarnsföräldrar där som lekte med sina barn. Ur ett lekperspektiv var det en intressant och kreativ miljö, men enligt mig inte tillräcklig för ett besök.
 

Världskulturmuséet

Världskulturmuséet fanns det för tillfället vid besöket inte många utställningar att besöka, då flera plan stängts av för att förbereda nya. De utställningar som fanns var Wiphala, Playground och Jordlingar. Jag intresserades mycket av Wiphala-utställningen, men också av Jordlingarna. Det var också den sistnämnda som vände sig mest till barn och därför väljer jag att fokusera på den i detta inlägg.

Jordlingar är en utställning om de fiktiva varelserna jordlingarna. Det är en multisensorisk utställning som verkligen är en upplevelse för barnen. Bendroth Karlsson[1] beskriver att multisensorisk konst är så mycket mer än att bara se och att det uppmuntrar till att utforska med hela kroppen, vilket kan bidra till mer lärande. Lokalen har delats in i olika rum, där det finns gångar att krypa genom, hålor att krypa in i och olika ämnesområden att utforska. I varje rum fokuserades på ett specifikt ämne och där fanns också en text om jordlingarna som kunde relateras till ämnet. Utställningen blev på så vis som en saga. Det fanns till exempel en plats för språk, en för naturen, en för känslor med mera. I utställningen lyftes också värdegrundsfrågor som exempelvis hur vi är mot varandra. I naturhörnan hade man arbetat med ljudeffekter, där hördes brus och fågelkvitter. På ett annat ställe hade man byggt en xylofon där barnen kunde undersöka ljud och musik. I utställningen fanns också touchskärmar med spel och tv-apparater som spelade upp filmer kring olika rädslor. Jag blev mest fascinerad av ingången till utställningen. Det var en tunnel som var målad helt svart, men i taket lyste lampor i olika färger och på golvet fanns en skärm med rörlig bild utav stjärnor som svischade förbi. Det kändes verkligen som att åka genom rymden för att komma till jordlingarnas land. Innan man fick gå igenom tunneln kunde man också spegla sig i tre olika speglar som förvrängde kroppen på olika sätt. De var satta på låg höjd helt anpassat efter barn.



[1] Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås 2015-03-10
 
 
 
Eftersom utställningen rymde så många olika teman kan den definitivt besökas när som helst. Den går att applicera på flera olika ämnesområden och jag kan tänka mig att den är stimulerande för barnen.
Wiphala-utställningen vände sig mer till en vuxen målgrupp fick jag intrycket av, men det finns säkert inslag som även kan intressera barn. Även den var en multisensorisk upplevelse där man kunde se på film, lyssna på musik, se och känna på en gigantisk wiphala som byggts upp av klossar från golv till tak. Wiphalan är världens minsta flagga och kommer från Sydamerika. Den har blivit en symbol för kampen för lika rättigheter och används av olika rättviseorganisationer idag. Utställningen handlade om kulturarv och om symboler som förenar och stärker.


Hasselblad Center

Inne på Hasselblad center pågick utställningen Framing bodies. Den syftar till att lyfta fram öden som annars inte hade berättats och ämnen som rasism, förtryck och icke-normativa livsstilar framhävs. Personligen tyckte jag inte att det var en utställning som var lämplig att besöka med en barngrupp. Vissa fotografier visade nakna kroppar, vissa föreställde människor med vapen och på ett foto visades en död man upp. I övrigt satt fotografierna högt placerade, vilket förstärker mitt intryck av att utställningen vänder sig till en vuxen målgrupp.


Jag kunde dock urskilja intressanta teman i utställningen som går att inkludera i den pedagogiska verksamheten, exempelvis kulturell mångfald och olika levnadssituationer.

Jag tänker att det är pedagogens uppgift att göra research innan det är dags att besöka museum med barngruppen. Är lokalen lämplig för alla barns behov? Är innehållet i utställningen lämpligt för barn i förskoleåldern? Finns det innehåll som kan uppröra föräldrar eller barn? Att veta var gränsen går kan vara viktigt att klargöra innan man besöker en utställning där innehållet ligger i gråzonen. Det är också något man får reflektera kring utifrån sig själv – vilket innehåll tycker jag är lämpligt/olämpligt för barnen? Varför/varför inte? Det kan finnas åsikter som går isär inom arbetslaget och som man får diskutera med varandra.

I övrigt tänker jag att just fotografier kan vara något som tilltalar barn mycket då det är autentiskt och konkret. Det är något man kan arbeta vidare med i verksamheten. Kanske kan barnen själva göra en fotoutställning?