Världskulturmuséet

På Världskulturmuséet fanns det för tillfället vid besöket inte många utställningar att besöka, då flera plan stängts av för att förbereda nya. De utställningar som fanns var Wiphala, Playground och Jordlingar. Jag intresserades mycket av Wiphala-utställningen, men också av Jordlingarna. Det var också den sistnämnda som vände sig mest till barn och därför väljer jag att fokusera på den i detta inlägg.

Jordlingar är en utställning om de fiktiva varelserna jordlingarna. Det är en multisensorisk utställning som verkligen är en upplevelse för barnen. Bendroth Karlsson[1] beskriver att multisensorisk konst är så mycket mer än att bara se och att det uppmuntrar till att utforska med hela kroppen, vilket kan bidra till mer lärande. Lokalen har delats in i olika rum, där det finns gångar att krypa genom, hålor att krypa in i och olika ämnesområden att utforska. I varje rum fokuserades på ett specifikt ämne och där fanns också en text om jordlingarna som kunde relateras till ämnet. Utställningen blev på så vis som en saga. Det fanns till exempel en plats för språk, en för naturen, en för känslor med mera. I utställningen lyftes också värdegrundsfrågor som exempelvis hur vi är mot varandra. I naturhörnan hade man arbetat med ljudeffekter, där hördes brus och fågelkvitter. På ett annat ställe hade man byggt en xylofon där barnen kunde undersöka ljud och musik. I utställningen fanns också touchskärmar med spel och tv-apparater som spelade upp filmer kring olika rädslor. Jag blev mest fascinerad av ingången till utställningen. Det var en tunnel som var målad helt svart, men i taket lyste lampor i olika färger och på golvet fanns en skärm med rörlig bild utav stjärnor som svischade förbi. Det kändes verkligen som att åka genom rymden för att komma till jordlingarnas land. Innan man fick gå igenom tunneln kunde man också spegla sig i tre olika speglar som förvrängde kroppen på olika sätt. De var satta på låg höjd helt anpassat efter barn.

---

[1] Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås 2015-03-10

  

 

Eftersom utställningen rymde så många olika teman kan den definitivt besökas när som helst. Den går att applicera på flera olika ämnesområden och jag kan tänka mig att den är stimulerande för barnen.

Wiphala-utställningen vände sig mer till en vuxen målgrupp fick jag intrycket av, men det finns säkert inslag som även kan intressera barn. Även den var en multisensorisk upplevelse där man kunde se på film, lyssna på musik, se och känna på en gigantisk wiphala som byggts upp av klossar från golv till tak. Wiphalan är världens minsta flagga och kommer från Sydamerika. Den har blivit en symbol för kampen för lika rättigheter och används av olika rättviseorganisationer idag. Utställningen handlade om kulturarv och om symboler som förenar och stärker.