Ett sista blogginlägg

Terminen har gått mot sitt slut och jag har fått en hel del nya kunskaper med mig. Jag har lärt mig att tydligare förstå vikten av estetiska lärprocesser, jag har fått mer inblick i praktiska ämnesområden och jag känner att jag har utvecklats i min roll som pedagog. Körlings tankar har verkligen inspirerat och utvecklat mina egna och är något som jag kommer att bära med mig i min kommande yrkesroll. Jag har också fått mer kunskaper inom tematiskt arbete, inte minst genom att själv testa på det. Jag var kritisk till museibesöken vid kursstart, men det blev en ögonöppnare och jag har förstått att det finns många möjligheter till lärande vid ett museibesök. Genom museibesöken har jag också blivit inspirerad till att reflektera mer kring den fysiska miljön och jag hoppas att jag kommer att finna många kreativa lösningar när jag kommer ut i arbetslivet.

En av de största utmaningarna i kursen för mig har varit att arbeta kring drama och musik. Dels är det ämnen som jag känner mig osäker i och dessutom har det varit ämnen som jag tänkt ”fel” kring. Jag har alltid sett både musiken och dramat som utmärkta ämnen att arbeta med för att utveckla kunskaper inom språk, sociala relationer, matematik etc… Men genom att ta del av kursens litteratur har jag förstått vikten av att tänka kring dem som EGNA ÄMNEN att arbeta med. Vikten av att arbeta med  dem för att uppnå kunskaper inom just drama och musik – inte för att uppnå något annat. Det är något jag behöver utmana mig själv mer i och kursens workshops har varit en mycket god start.

Det har varit en termin full av nya insikter och idéer. Vi har fått ta del av teoretisk kunskap som jag kommer att ta med mig i mitt yrke, både när det gäller mitt eget lärande som barnens. Genom praktiskt utforskande har jag fått med mig mycket nya tips och tankar kring olika arbetsmetoder och nu är jag sugen på att komma ut och börja arbeta. Tack Högskolan i Borås för den här gången!

/Jennifer



Kursmål som berörts genom bloggen och i kursen inslag:

 

Mål

Efter genomgången kurs skall studenten på fördjupad nivå kunna:

 

redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och

estetiska lärprocesser
 

förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål
 

redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga

kommunikativa svårigheter
 

självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
 

utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
 

tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen
 

skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt

Harvardsystemet

kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Göteborgs stadsmuseum

På Göteborgs stadsmuseum fanns det flera våningsplan med olika utställningar att besöka, exempelvis Medeltiden och Barnhemsbarn. Jag tyckte att både den fysiska miljön och innehållet i utställningarna kändes vuxenanpassade och hade svårt att se hur det kan göras spännande och lätt att ta till sig för barn. Kanske färgas mina tankar av att jag själv inte är särskilt intresserad av historia som sträcker sig så långt bak i tiden? Jag kan tänka mig att utställningarna kan vara intressesanta om man arbetar utifrån ett tema, men det känns mer som skolnivå än förskolenivå. Vid det tillfälle när jag besökte museet var det flera skolklasser där, men inga förskolegrupper eller barnfamiljer med små barn.

Längst upp i byggnaden fanns Barnens museum som vände sig till den yngre barngruppen. Det var dock mer som en lekplats än ett museum. Exempelvis fanns det en klätterställning, bollar, en affär och en läshörna med sagoböcker. Det var flera småbarnsföräldrar där som lekte med sina barn. Ur ett lekperspektiv var det en intressant och kreativ miljö, men enligt mig inte tillräcklig för ett besök.

 

Världskulturmuséet

På Världskulturmuséet fanns det för tillfället vid besöket inte många utställningar att besöka, då flera plan stängts av för att förbereda nya. De utställningar som fanns var Wiphala, Playground och Jordlingar. Jag intresserades mycket av Wiphala-utställningen, men också av Jordlingarna. Det var också den sistnämnda som vände sig mest till barn och därför väljer jag att fokusera på den i detta inlägg.

Jordlingar är en utställning om de fiktiva varelserna jordlingarna. Det är en multisensorisk utställning som verkligen är en upplevelse för barnen. Bendroth Karlsson[1] beskriver att multisensorisk konst är så mycket mer än att bara se och att det uppmuntrar till att utforska med hela kroppen, vilket kan bidra till mer lärande. Lokalen har delats in i olika rum, där det finns gångar att krypa genom, hålor att krypa in i och olika ämnesområden att utforska. I varje rum fokuserades på ett specifikt ämne och där fanns också en text om jordlingarna som kunde relateras till ämnet. Utställningen blev på så vis som en saga. Det fanns till exempel en plats för språk, en för naturen, en för känslor med mera. I utställningen lyftes också värdegrundsfrågor som exempelvis hur vi är mot varandra. I naturhörnan hade man arbetat med ljudeffekter, där hördes brus och fågelkvitter. På ett annat ställe hade man byggt en xylofon där barnen kunde undersöka ljud och musik. I utställningen fanns också touchskärmar med spel och tv-apparater som spelade upp filmer kring olika rädslor. Jag blev mest fascinerad av ingången till utställningen. Det var en tunnel som var målad helt svart, men i taket lyste lampor i olika färger och på golvet fanns en skärm med rörlig bild utav stjärnor som svischade förbi. Det kändes verkligen som att åka genom rymden för att komma till jordlingarnas land. Innan man fick gå igenom tunneln kunde man också spegla sig i tre olika speglar som förvrängde kroppen på olika sätt. De var satta på låg höjd helt anpassat efter barn.

---

[1] Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås 2015-03-10

  

 

Eftersom utställningen rymde så många olika teman kan den definitivt besökas när som helst. Den går att applicera på flera olika ämnesområden och jag kan tänka mig att den är stimulerande för barnen.

Wiphala-utställningen vände sig mer till en vuxen målgrupp fick jag intrycket av, men det finns säkert inslag som även kan intressera barn. Även den var en multisensorisk upplevelse där man kunde se på film, lyssna på musik, se och känna på en gigantisk wiphala som byggts upp av klossar från golv till tak. Wiphalan är världens minsta flagga och kommer från Sydamerika. Den har blivit en symbol för kampen för lika rättigheter och används av olika rättviseorganisationer idag. Utställningen handlade om kulturarv och om symboler som förenar och stärker.

Hasselblad Center

Inne på Hasselblad center pågick utställningen Framing bodies. Den syftar till att lyfta fram öden som annars inte hade berättats och ämnen som rasism, förtryck och icke-normativa livsstilar framhävs. Personligen tyckte jag inte att det var en utställning som var lämplig att besöka med en barngrupp. Vissa fotografier visade nakna kroppar, vissa föreställde människor med vapen och på ett foto visades en död man upp. I övrigt satt fotografierna högt placerade, vilket förstärker mitt intryck av att utställningen vänder sig till en vuxen målgrupp.

Jag kunde dock urskilja intressanta teman i utställningen som går att inkludera i den pedagogiska verksamheten, exempelvis kulturell mångfald och olika levnadssituationer.

Jag tänker att det är pedagogens uppgift att göra research innan det är dags att besöka museum med barngruppen. Är lokalen lämplig för alla barns behov? Är innehållet i utställningen lämpligt för barn i förskoleåldern? Finns det innehåll som kan uppröra föräldrar eller barn? Att veta var gränsen går kan vara viktigt att klargöra innan man besöker en utställning där innehållet ligger i gråzonen. Det är också något man får reflektera kring utifrån sig själv – vilket innehåll tycker jag är lämpligt/olämpligt för barnen? Varför/varför inte? Det kan finnas åsikter som går isär inom arbetslaget och som man får diskutera med varandra.

I övrigt tänker jag att just fotografier kan vara något som tilltalar barn mycket då det är autentiskt och konkret. Det är något man kan arbeta vidare med i verksamheten. Kanske kan barnen själva göra en fotoutställning?
  

Borås museum och Konstmuséet i Borås

I kursen ska vi ha besökt museum i Borås. Jag har varit på Konstmuséet och Borås museum, vilket jag nu kommer att skriva om.
 
Konstmuséet
Direkt när jag gick in i Konstmuséet och såg utställningen av Hans Gothlin fick jag en negativ känsla. Alstren var inte placerade i barnhöjd och det var i ärlighetens namn inte konst som tilltalade mig. Konsten var abstrakt och bestod till större delen av verk föreställande geometriska former. En vit kvadrat, en grå, en svart, två gråa bredvid varandra... Ja, inte så mycket variation och jag hade svårt att komma fram till hur ett besök på utställningen kunde göras pedagogiskt. Kanske kan det vara ett tillfälle att utforska matematik? Prata om kalla och varma färger, känslor man får av verken? Att prata om verken stimulerar den språkliga och berättande förmågan (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, ss. 50-55). Kanske behöver jag ta mig en funderare kring varför jag blev så negativt inställd att jag inte tycker att det är lämpligt för en barngrupp? Kanske skulle barnen kunna få ut mer av besöket än vad jag tror. Och även om konsten inte skulle ge barnen särskilt mycket, så skulle kanske enbart besöket i sig vara en upplevelse. Artikel 31 i Barnkonventionen (2009) säger att det är barns rättighet att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Ett av syftena med att introducera barn för konst är att alla barn ska ges möjlighet att delta i samhälls- och kulturlivet, oavsett socioekonomisk bakgrund (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, s. 51).

En våning ner var det en utställning av olika iraniska konstnärer under 30 år. Eftersom det var flera konstnärer som ställde ut fanns det mer variation i verken. Dock kändes det inte som att det var barn som var målgruppen, återigen med tanke på hur verken hade placerats. En konstnär arbetade genom att skapa kroppar utav utklippta kroppsdelar i olika skala. Det var något som inspirerade mig och som jag tänker att man kan göra i verksamheten. Barnen kan få fota sina händer, munnar, fötter, ansikten etc. och sedan sammanfoga dem till en ny kropp. Det kan bli många spännande kroppar och uttryck som bidrar till att utveckla kroppsuppfattningen.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning [...]

 

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Här nere fanns också en ateljé för barn, vilket skulle kunna vara något man kan utnyttja vid ett besök.

 
Borås museum
Borås museum bjöd på en utställning om broderi. Det var fokus på broderier från 50- och 60-talet. Inte heller denna utställning var anpassad till en barngrupp, då broderierna var placerade högt upp i olika montrar. Muséet är heller inte handikappanpassat, då det är kullersten utanför båda entréerna. Den fysiska miljön får därför minus av mig. I övrigt kan jag tänka mig att utställningen skulle gå att arbeta med när det gäller exempelvis mönster, matematik eller textil. Det fanns mönster som var både abstrakta och konkreta, vilket också är något man kan undersöka.

I en del av lokalen fanns det en TV som visade upp de olika mönstren som ingick i utställningen medan en berättare redogjorde för deras historia. Det fanns också ett bord som var täckt med en duk, nålar och broderigarn. På den var det fritt fram att brodera. Det fanns också litteratur att ta del av, kanske vill man prova på att efterlikna något av de mönster som fanns i böckerna? Hit skulle jag ta en barngrupp om utställningen kunde tänkas passa in i något tema eller om utställningen bättre skulle anpassas efter barn. Dessutom kan man ju passa på att ta ett varv i Ramnaparken där det finns hur mycket som helst att utforska.

Referenser:

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige.
Tillgänglig på Internet: http://unicef-porthos-production.s3.amazonaws.com/barnkonventionen-i-sin-helhet.pdf

Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Tankar kring uppföljning, utvärdering, förhållningssätt och yrkesroll

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!

Under de två fältdagar som avslutade terminens VFU-period var det dags för mig att följa upp och utvärdera mitt material. Jag upplever att spelet har varit efterfrågat under hela tiden jag varit där och även under de sista fältdagarna. Det har spelats flitigt av barnen och jag upplever att det har väckt intresse hos dem. Detta är också något min handledare lyft med mig och hon planerar därför att låta barnen tillverka egna memoryspel under deras temaperiod. En nackdel med mitt didaktiska material är att det inte vänder sig till alla barn på avdelningen som är mellan 1 och 6 år, utan mer till de äldre (dock har även de yngsta barnen deltagit i många av de aktiviteter jag planerat utifrån materialet). I övrigt har spelet fått den respons jag önskade och jag anser att jag kunnat kommunicera kursens innehåll med både barnen och personalen. Personalen har varit nyfikna på mitt material och de har även frågat om de får använda det som bordsplacering i samband med mellanmål (vilket de fått). Kul att se att materialet kan användas på olika sätt! Att spelet var en skoluppgift tyckte barnen var spännande och de har ställt många frågor om skolan och vad jag gör där. På så vis har en del av kursens innehåll även kommunicerats verbalt med barnen.

Jag valde att fokusera på bild, språk och matematik i mitt didaktiska material och de områden anser jag att jag lyckades inkludera.

Matematik som berördes:
-   Jämförelser: av mönster, av vem som fick flest respektive minst par, vem är äldst och vem
    är yngst?
-   Matematiska begrepp: lite/mycket, mer/mindre, flest/minst, äldst/yngst, större/mindre,
   benämning av mönster och former.
-  Rumsuppfattning: mönster, former, symmetrier. ”En grundläggande rumsuppfattning
   innebär att känna igen, beskriva och återskapa viktiga och vackra former, symmetrier och
   andra egenskaper hos vanliga geometriska objekt” (Doverborg & Emanuelsson 2006, s.
   90).
-   Mätning: vems hög blev störst, vems blev minst? Hur mycket skiljde det?
-    Uppräkning: vi räknar våra par och berör då två av Gelman och Gallistels principer –
     principen om räkneordens ordning samt antalsprincipen. Doverborg och Emanuelsson
    (2006, s. 75) förklarar att principen om räkneordens ordning innebär att orden måste
    komma i en särskild följd, där varje föremål som ska räknas paras ihop med ett ord i
    räkneramsan i den ordning de förekommer. Antalsprincipen innebär att det räkneord som
    uttalas sist anger antalet föremål i mängden (Doverborg & Emanuelsson 2006, s. 75).
-  Parbildning inklusive ett-till-ett-principen. Denna princip ingår i Gelman och Gallistels
    fem matematiska principer och har stor betydelse för det matematiska tänkandet.
    Björklund (2009, ss. 104) menar att ett-till-ett-principen är början till att förstå
    räkneprinciper. Principen definierar hon som detsamma som parbildning, vilket innebär
    att föra samman objekt så att de bildar nya mängder (Björklund 2009, s. 105). Även
    Doverborg och Emanuelsson (2006, s. 72) beskriver principen som parbildning och
    förklarar det som att föremål från en mängd får bilda par med föremål från en annan
    mängd. Palmer (2011, s. 66) redogör för att dessa principer ryms inom det matematiska
    området taluppfattning och hon menar att detta är något som ofta går att
    identifiera i barnens olika aktiviteter.
-    Turordning, vilket också bidrar till utveckling av sociala förmågor eftersom turordning är
    en viktig del i samspelet med andra.
-     Tidsuppfattning: månadernas kronologiska ordning, när fyller vi år?

Språk som berördes:

-     Begrepp: exempelvis medurs, symmetri, mandala samt namn på geometriska former och
     olika mönster.
-     Tankar och reflektioner, exempelvis kring genus gällande diskussionen om tjej- och
     killfärger, reflektioner kring ålder och tankar om att fylla år med mera…

"Barn utvecklar sin språkliga kompetens tillsammans med andra barn och intonande vuxna i lek och samspel där barnets erfarenheter och förmågor tas tillvara. Att ha språklig kompetens innebär att kunna utbyta tankar och känslor, att kunna berätta och beskriva. Hit hör också att kunna ge och förstå instruktioner samt använda kvantitativa begrepp som adjektiv, rums-, läges- och tidsbegrepp."

          (Lindö 2009, s. 72)
 
Bild som berördes:
-     Färglära

Jag vill förtydliga att området bild berördes relativt lite genom mitt färdiga material, men att jag därför har planerat aktiviteter där bild och skapande kommer in mer (exempel på dessa aktiviteter har jag redogjort för i tidigare inlägg). En annan anledning till att jag valde att utveckla andra aktiviteter som skulle bygga vidare på mitt memory var för att spelet var en styrd aktivitet med ganska lite utrymme för barns utforskande. Jag ville att barnen skulle delta i aktiviteter som var betydligt friare, utan tydliga regler (men inom vissa ramar), där de kunde få testa sig fram själva. Ytterligare en anledning till att jag planerade aktiviteter med utgångspunkt i mitt material var för att jag ville testa på att arbeta tematiskt i barngruppen. Alla mina aktiviteter har byggt på temat kring mönster, färg och form. Att försöka arbeta utifrån ett tema har varit roligt, spännande, utmanande och lärorikt. Jag tycker att det är ett bra sätt att erbjuda barnen variation och en möjlighet till att utforska ett ämne på flera olika sätt. Det leder till en ökad förståelse, i detta fall för mönster, och till att kunskaperna inom området befästs (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7; Persson & Wiklund 2008, s. 19).

Exempel på mönsteraktiviteter inom området bild vi gjorde

Lpfö-mål som berörts genom mitt material:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Om förhållningssätt och pedagogens betydelse för barns lärande
”I förskolan läggs grunden” är en fras vi brukar få höra under utbildningen och det ligger mycket sanning i det. Idag vet vi att våra tidigare erfarenheter har betydelse för vårt lärande och för framtida situationer vi kommer att ställas inför. Vad jag har för erfarenheter av matematik har betydelse för mina tankar och min upplevelse av matematik exempelvis. Detsamma gäller barn. De erfarenheter barnen får med sig ifrån förskolan kommer att ha betydelse för deras fortsatta lärande inom skolan. Där har vi förskollärare ett stort ansvar. Läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5) trycker hårt på att verksamheten ska vara rolig och lustfylld, vilket jag anser är väldigt viktigt. Jag tror att när vi närmar oss olika ämnesområden på ett lekfullt sätt skapar vi positiva erfarenheter hos barnen som leder till ett lustfyllt lärande.

Hur vi bemöter barnen i dessa situationer får också stor betydelse för barnens upplevelse och i sin tur deras lärande. Körling (2012, ss. 5-33) tar utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella teori och betonar starkt vikten av samspel mellan barn och pedagoger. Hon menar att det är samspelet som är det viktigaste i en aktivitet och att vi lär med och av varandra. Hon beskriver hur pedagogen ”föds” i samspel med barnen och att vi behöver låta oss påverkas av barnen eftersom det leder till inte bara barnens lärande, utan också det egna lärandet. ”Man blir aldrig färdig som lärare”, menar hon (Körling 2012, s. 33).

Körling (2012, ss. 17-20) beskriver också hur viktig reflektionen är för lärandet. Hon förklarar det som att om inte görandet kopplas till tanke eller analys så vet vi ingenting om det som skett och då sker heller ingen utveckling. Att kunna reflektera kring det vi gör och framför allt varför vi gör det utvecklar både barnens kunskaper och vår egen kompetens. Doverborg och Emanuelsson 2006, s. 11) menar att förskollärarens kompetens har betydelse för såväl utvecklingen av förskolan som den egna professionen. Jag tror att medvetenhet är nyckeln till att vara en bra pedagog. Utan medvetenhet kring det vi gör, hur vi är och hur vi bemöter barnen kan vi inte genomföra vårt uppdrag på ett positivt sätt. Att få ta del av Körlings bok har varit väldigt nyttigt och hennes tankar kring lärprocesser är något jag kommer att ta med mig i min kommande yrkesroll, tillsammans med Vygotskijs sociokulturella teori som vi matas med under utbildningen. Jag hoppas att jag kommer att bli en medveten och reflekterande pedagog som inte är rädd för att granska mig själv och förändra mitt arbetssätt utifrån barnens behov och intressen, att jag blir en orädd medupptäckare som kan lära av och tillsammans med barnen.

Referenser:

Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

VFU-uppföljning

Efter VFU-perioden var det dags för uppföljning och här fick vi studenter ta del utav varandras material genom en minimässa. Det var lärorikt och inspirerande att se att vi tänkt så olika, det fanns material inom alla ämnesområden representerade. Tillfället blev en chans att utveckla nya idéer kring hur man kan arbeta med olika material i barngruppen och jag fick med mig många konkreta tips.

Här syns exempel på några material som mina kurskamrater skapat:

VFU vecka 3

Under den tredje VFU-veckan flöt dagarna på som vanligt. Vi fortsatte att arbeta med tema mönster och skapade för fullt. Det som var speciellt denna vecka var att det var Skräpplockarveckan. Därför begav vi oss ut i naturen för att plocka skräp. Barnen var duktiga på att skilja på vad som hörde hemma i naturen och inte. Vi hittade alltifrån godispapper till fimpar och snusdosor. Barnen reflekterade kring att det var synd om de vilda djuren som behövde bo bland skräpet. Något barn berättade också hur farligt det är med glas som kastas i naturen, för det kan man skada sig på. Aktiviteten ledde till diskussion i samlingen och barnen verkade tycka att ämnet var intressant. Miljöfrågor är något som arbetas med dagligen på förskolan och förra året fick de Grön Flagg.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap"

 

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

 

 

Under veckan förbereddes också aktiviteter inför Förskolans dag, som brukar firas gemensamt med alla avdelningar ute på gården. Förskolans dag firas den andra torsdagen i maj varje år för att uppmärksamma förskoleverksamheten och det viktiga arbetet som görs i förskolan. På min VFU-plats skulle gården pyntas lite extra dagen till ära och det blev bestämt att man skulle fokusera på ljud. Därför blev barnens uppgift att tillverka mobiler med bjällror i som skulle hängas upp i träden. Mobilens stomme var en metallring som vi fäste trådar i. Trådarna fick barnen fylla med pärlor och i ena änden fästes en bjällra. I mitten av cirkeln hängdes en pinne som skulle blåsa och slå mot bjällrorna i vinden så att de spelade. En kul grej som uppskattades av de flesta barnen, men det var tålamodskrävande för många av dem att pärla och träna finmotoriken. I aktiviteten berördes naturorienterade områden som ljud och teknik samt att finmotoriken stimulerades. Vi gjorde dessutom en till mobil som endast bestod av pinnar. Dessa pinnar målades randiga med målarfärg, vilket kom att beröra området matematik (mönster) och skapande inom bild.

 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

www.hsr.se

 

https://www.lararforbundet.se/artiklar/forskolans-dag

   

VFU vecka 2

Under den andra VFU-veckan hände det grejer i naturen. Knopparna på träden hade slagit ut under helgen och på måndagen var det flera av de yngsta barnen som uppmärksammade detta. Även några av de stora barnen påpekade att det var grönt ute och detta ledde till en diskussion i samlingen efter utevistelsen. Vi pratade om årstiderna och vad som händer i naturen. Vi hade hittat ett löv på vår mönsterpromenad veckan tidigare som börjat brytas ner. Lövens processer var något som fascinerade flera barn. Kanske något att starta ett tema kring nästa gång?

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap"

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)



Men den här veckan var det tema mönster som hade uppstart! Vi gick på mönsterjakt inne på avdelningen. Pedagogerna hade klippt ut kort med både former och mönster på som barnen skulle leta efter. Barnen fick en checklista där de fick skriva ner hur många de kunde hitta av varje sort genom att markera med streck för varje hittad form/mönster.

Resten av veckan fortsatte i tema mönstrets tecken. Vi skapade med olika material och barnen fastnade verkligen för de olika mönstren. Själva tog de initiativet att bygga mönstrade beyblades. Detta visade sig senare vara ett riktigt fenomen som spridits till flera länder. Det visade vi för barnen på avdelningens projektor. Mitt personliga VFU-mål var att använda mig mer av digitala redskap, så även dokumentationen från mönsterpromenaden visades upp på projektorn via en presentation i appen KeyNote. Användningen av digitala redskap är något som blivit allt vanligare i förskolan, idag är det vardag. Vi använder digitala foton och fotoramar, dator, iPad, iPhone och en mängd olika appar. I början var jag kritisk till hur snabbt den digitala utvecklingen skett och hur långt ner i åldrarna användningen har krupit. Jag tror att min negativa inställning berodde på okunskap och till en början också ett ointresse hos mig själv. Idag har jag kommit i kontakt med digitala redskap mycket mer och jag har valt att medvetet "utsätta mig" för dem. Det har inneburit att jag sett många möjligheter till utveckla den pedagogiska verksamheten och skapa tillfällen till lärande. Jag tror att det är viktigt att hänga med i den digitala utvecklingen - inte minst för att den är ett stort intresse hos många barn. Det är ju faktiskt barnens intressen som verksamhetens grund ska vila på.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning […]

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap"

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

 
Vi sjöng också sånger om färger, till exempel "Röd, röd, röd är mössan på mitt huvud" och i varje aktivitet eller spontan situation där mönster och former kunde återfinnas försökte jag att uppmärksamma barnen på det. Dessutom hade ju pedagogerna olika aktiviteter kring temat inplanerade också.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" 

 

(Lpfö 98, rev. 2010, s. 10)

 

 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

VFU vecka 1

Under min VFU-period har jag fokuserat på tema mönster, färg och form eftersom det hade koppling till såväl mitt didaktiska material som avdelningens tema. Under första veckan introducerade jag mitt mönstermemory för barnen. De allra flesta barnen blev genast intresserade och en grupp om fem barn fick testa att spela först. Att lägga i ordning korten rätt och komma överens om turordningen var viktigt. Vi bestämde att den yngsta spelaren fick börja, vilket ledde till en diskussion om ålder, födelsedagar och månader. Att gå medurs var ett begrepp vi kom i kontakt med. Jag försökte att använda det istället för att säga ”klockans håll”. Under tiden som vi spelade pratade vi om mönster och former, men också om färgerna. Jag försökte att ställa frågor om färglära, men ofta halkade barnen in på ämnet ”tjej- och killfärger”. På så vis berördes också området genus. Jag försökte att ställa öppna frågor som utmanade dem i deras tänkande, vilket ibland lyckades och ibland inte. Till förskolans uppdrag hör att motverka traditionella könsroller och könsmönster (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5).

Under denna veckan introducerade jag också min mandala för barnen. Pedagogerna skrev ut teckningar med mandalamönster som barnen fick färglägga och sedan arrangerade jag dem som en miniutställning i ateljén.

 

Jag gjorde också en utomhusaktivitet med barnen som jag kallade för mönsterpromenad. Jag tog med en grupp barn till ett naturområde i närheten av förskolan. Vi hade med oss iPaden för att kunna ta kort på mönster vi såg. Gräs tyckte barnen var randigt, på ett löv anade vi formen av ett hjärta, ett galler var randigt, en stenmur rutig med mera. Under tiden pratade vi kring mönstren och funderade på om det var mönster som naturen skapat eller om människan skapat dem. Vi plockade med oss naturmaterial i påsar som jag förklarade att vi skulle använda oss av senare. Vi hittade vitsippor och såg knoppar på träden, vilket ledde till att vi pratade om våren, årstider och vad som händer i naturen. Vi såg även hästar som barnen gärna ville mata, men först fick vi fundera på vad hästar äter egentligen. Enligt Lpfö (98 rev. 2010,s. 10) ska förskolan ”sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter och djur”. När vi kom tillbaka till gården fick barnen varsin papperstallrik som de fick arrangera sitt material på. Min tanke var att det skulle bli mandalas, men det var bara en flicka som ville göra ett symmetriskt mönster. De andra barnen gjorde bland annat gubbar, mönster av olika slag och en ”katapultbro”. I förskolans uppdrag ingår att utveckla barns förmåga att skapa och konstruera genom olika tekniker och material (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10).

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Mitt didaktiska material

Mitt didaktiska material har huvudsakligen bestått av ett mönstermemory. Jag har även skapat annat material inom temat mönster och genomfört aktiviteter som byggde vidare på mitt memory.

Från början var min tanke att jag ville arbeta med mandalas och ur den tanken föddes sedan idén att skapa ett mönstermemory. På så vis skulle barnen komma i kontakt med många olika mönster. Totalt gjorde jag 21 par till mitt memory, vilket innebär 21 olika mönster att undersöka och jämföra. Att jag bestämde mig för att göra ett mönstermemory berodde dels på mitt eget intresse, men sedan visade det sig dessutom att avdelningen planerat att starta upp tema mönster. På så vis passade mitt material väl in i det som pågick i verksamheten och kunde integreras i temat. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7) slår fast att ett temainriktat arbetssätt kan innebära att lärandet blir mångsidigt och sammanhängande för barnen. Dessutom redogör Persson och Wiklund (2008, s. 19) för att det tematiska arbetssättet i förskolan syftar till att fördjupa barnens kunskaper inom ett visst ämne. Dessutom menar de att arbetet ska ta sin utgångspunkt i barnens intressen och erfarenheter, som de hävdar lägger grunden till ny kunskap. De uppmuntrar också till att låta barnen utforska och undersöka på egen hand, vilket går i linje med läroplanens innehåll och förskolans uppdrag. 

En av anledningarna till att jag valde att skapa ett memory berodde just på att spel är ett stort intresse hos många av barnen. Detta är gemensamt för avdelningens alla barn oavsett kön eller ålder. Jag har med andra ord planerat mitt material utifrån mig själv, verksamheten samt barnens intresse. Förskolans verksamhet ska bygga på barnens intressen där deras tankar och idéer tillvaratas för att stimulera lärande (Lpfö 98 rev. 2010, s. 9). Jag har försökt att inkludera både enkla mönster och mer detaljrika sådana för att kunna anpassa spelet efter exempelvis vilken ålder det är på barnen.

 Jag bestämde mig tidigt i kursen för att jag huvudsakligen ville fokusera på ämnena bild, språk och matematik och dessa ämnen ansåg jag att jag kunde inkludera i mitt memory. Ett material blir didaktiskt när det finns ett syfte med vad barnen ska lära – i mitt fall kunskaper inom ovan nämnda ämnen. Bland annat stimuleras barnens språk genom att benämna ord och begrepp kring exempelvis färger, former och mönster. Thisner (2007, ss. 5-12) menar att språklig kunskap bidrar till förståelse för matematik och att det är viktigt att pedagogerna använder matematiska begrepp i olika sammanhang. Matematiska kunskaper utvecklas i spelet såsom: rumsuppfattning, förståelse för mönster, matematiska begrepp som symmetri och namnen på geometriska figurer samt förståelse för räkneorden och deras ordning när vi räknar våra par. Enligt Thisner (2007, ss. 5-6) kan pedagoger göra matematiken synlig för barnen genom ett lekfullt arbetssätt. Pedagogerna ska också ansvara för att barnen stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling i den dagliga verksamheten (Lpfö 98 rev. 2010, s. 11). Vad gäller ämnet bild ville jag att barnen skulle utveckla kunskaper inom exempelvis färglära och jag planerade för att mitt material skulle leda vidare till fler aktiviteter inom bild och skapande. Detta kommer jag att skriva om i kommande inlägg.

Mitt syfte med materialet var att lyfta fram ämnena språk, matematik samt bild och utveckla barnens kunskaper inom dem. Dessa ämnen utgör en stor del av grunden i denna kurs och på så vis tänkte jag att kursinnehållet kunde kommuniceras på ett naturligt sätt för såväl barn som pedagoger. Vid planeringen av mitt material har jag utgått ifrån didaktiska frågeställningar, såsom vad som skall läras genom material, vem som ska lära etc. I senare inlägg här på bloggen kommer jag att redogöra för hur materialet har kommit till användning. På fältdagarna efter VFU-perioden kommer jag att följa upp mitt material och sedan kommer en utvärdering att publiceras på bloggen.

 

Kursmål som berörs genom mitt material:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt material med fokus på barns lärande.

• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges utbildningsradio