Ann-Katrin Svensson har som vanligt stått för flera av
kursens språkinslag, genom föreläsningar och tentamen. På en av föreläsningarna
lyftes teorier kring barns läs- och skrivutveckling. En av metoderna var
analytisk och den andra var syntetisk.
Analytisk
metod: Whole language (helhetsmetoden)
Metoden innebär att man har en helhetssyn på språk och lärande, där pedagogerna
arbetar tematiskt med utgångspunkt i barnens erfarenheter. Barnen ska utmanas
och uppmuntras att ställa frågor, utforska, tänka och fundera. Pedagogerna är
förebilder för barnen som de kan härma, exempelvis kan pedagogen högläsa för
barnen och tänka högt för att visa dem lässtrategier. Helhetsmetoden utgår
ifrån Vygotskijs sociokulturella teorier om lärande (vi lär av och med
varandra). I denna metod börjar man med helheten (en hel text). Fokus i metoden
är att läsningen ska betraktas som en meningsskapande process och det som
prioriteras är att texterna tar sin utgångspunkt i barnens erfarenheter. Lindö
(2009, ss. 30-32) menar att Whole language filosofin har spridit sig allt mer
till dagens förskola och att det handlar om att skapa en lärmiljö som
uppmuntrar till samspel, där varje barn ses som en unik individ som ska
respekteras och accepteras.
Fördelar:Barnen
tillåts att bekanta sig med skriftspråket på ett friare sätt. Varje barn kan utvecklas på sin nivå.
Pedagogerna kan redan från början erbjuda barnen texter som är fonologiskt
avancerade och lustfyllda. Metoden innebär mycket samspel, där det finns möjlighet
att lära av varandra. Barnen kan lära sig att känna igen ordbilder, vilket bygger på
barnets intresse. Utgår ifrån barnens förkunskaper och tidigare erfarenheter.
Nackdelar: om inte
barnen får någon träning i kopplingen mellan bokstav och ljud, kan det leda
till att eleverna läser orden logografiskt, vilket innebär att barnen har lärt
sig att känna igen ordbilder. En annan nackdel är att modellen inte ger barnet
någon säker teknik att läsa okända ord, utan kan genom att förstå textens
innehåll gissa sig till vad det står. Den analytiska modellen bygger upp olika
bilder i hjärnan, men om ordet ändras är det inte säkert att barnen kan läsa
ordet.
Syntetisk
metod: Bornholmsmodellen (ljudningsmetod)
Ljudningsmetoden utgår ifrån varje bokstavsljud. Barnen får lära sig en
bokstavssymbol i taget och hur den låter, för att de ska förstå den alfabetiska
principen och utveckla fonologisk medvetenhet. När de lärt sig känna igen
språkljud får de lära sig att sätta samman dem till ord = man bildar en syntes
genom att foga samman bokstavsljuden till en helhet. I denna metod går man
alltså från del till helhet. Fokus i den här modellen är på ljuden i orden och
bokstavsljuden, förståelse för att ord kan delas upp i fonem samt omvänt att
fonemen kan sättas samman till ord.
Fördelar:
Förespråkare
för metoden menar att barnets förståelse för sambandet mellan ljud och bokstav är
anledningen till att de knäcker skriftspråkskoden. En annan fördel som lyfts fram är att
metoden gör barnen medvetna.
Nackdelar:
Barnen får börja med att
lära sig fonologiskt enkla ord med de bokstäver de fått träna på, vilket kan
innebära att det inte är tillräckligt intressant eller stimulerande. Metoden
är mer styrd och därmed inte lika fri som helhetsmetoden. Vissa
menar att modellen kan leda till att barnen läser långsamt och mekaniskt. Vanlig
kritik mot modellen är också att barnen inte upplever läsningen som meningsfull och att det
blir svårt för barnen att se något sammanhang.
Mina
tankar: Som student i en modern lärarutbildning har jag blivit matad
av Vygotskijs sociokulturella teorier. Tankar kring mitt egna förhållningssätt
och barns lärande har förmodligen blivit starkt färgade av dessa. Personligen
ser jag därför större fördelar med att använda whole language metoden som
tydligare lyfter fram barnet och en barnsyn som går i linje med min egen. Dock
kan jag instämma i en del av den kritik som riktats mot metoden, exempelvis vad
gäller att barnen inte utvecklar en säker metod för att knäcka läskoden. Kanske
behövs det en blandning av de båda modellerna för att ge barnen bästa möjliga
förutsättningar för lärande. Det är också viktigt att komma ihåg att hur barnen
erövrar kunskap ser olika ut och som pedagog måste man kunna anpassa lärandet
efter varje enskilt barn och dess behov.
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk
samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder,
texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala
om dessa”
(Lpfö 98
rev. 2010)
Vi diskuterade också TRAS (Tidig Registrering Av
Språkutveckling) som är ett observationsmaterial som syftar till att kartlägga
barns språkutveckling. I materialet fokuserar man på kommunikation ur områdena
samspel, språkförståelse, ordförråd och uttal. Viktigt att komma ihåg är att
materialet inte ska användas som bedömning av barn utan som ett sätt att
utveckla verksamheten efter barngruppens behov!
Fördelar
med TRAS:
Utvärdera verksamheten, fånga upp barn i ett tidigt skede, inspiration för att
utveckla arbetet, tankeställare kring sitt eget arbetssätt, leder till dialog i
arbetslaget om hur vi arbetar och tolkar materialet och barnens
språkutveckling.
Nackdelar
med TRAS:
Inte helt lämpligt att arbeta med materialet om man är nyexaminerad eller
ny i arbetslaget eftersom man inte riktigt kommit in i barngruppen än och lärt
känna barnen, eller om man arbetar i en grupp med mycket vikarier eller
personalbyten.
Inte helt lämpligt att arbeta med materialet i en barngrupp
där de flesta barnen har annat modersmål än svenska eftersom både språk och
kultur kan skilja sig mycket ifrån materialet.
Tidskrävande, bedömning av barn/barn kan hamna i fack,
materialet kan tolkas olika av personalen, utvecklingen ser olika ut, fokuserar
på brister och inte styrkor, kan användas i fel syfte (exempelvis visas för
föräldrar).
”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras,
följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och
skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas,
dokumenteras och analyseras.
[…]
Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs.
verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att
varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det
handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet
sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för
att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga
och ha roligt i förskolan. Det är analyserna av utvärderingens resultat som
pekar ut väsentliga utvecklingsområden. All form av utvärdering ska utgå från
ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering
och deras röster ska lyftas fram.”
(Lpfö 98
rev. 2010, s. 14)
Referenser:
Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl.
Lund: Studentlitteratur
Muntlig källa: Ann-Katrin Svensson. Högskolan i Borås, 2015