tisdag 31 mars 2015

Matematik med Carina Mattsson

Vid ett tillfälle i kursen hade vi en workshop i matematik tillsammans med Carina Mattsson, förskollärare från Timmele. Hon har bland annat varit med och startat upp en matematikprofil och vi har fått ta del utav ett matematikprojekt hon genomfört i sin barngrupp. Det gick ut på att barnen fick avbilda Timmeles kyrka på olika sätt. De fick rita de mönster de kunde hitta på kyrkan och på kyrkogården. Detta ledde sedan till ett tredimensionellt bygge.

Carina Mattsson pratade om matematiska begrepp och vi fick också ta del utav en lista på en mängd olika sådana. Matematik är så mycket mer än vad man först tror!
Vi fick också kika på material som tagits med till workshoptillfället och självklart fick vi också testa det. Bland annat visade Carina oss en mat-och-sov-klocka som gick ut på att barnen fick träna sig på tidsbegrepp. Det visade sig under VFU-uppföljningen vara något som flera inspirerats av.
 
Mat-och-sov-klocka gjord av annan student i kursen

Matematik utgör en stor del inom förskolans kunskapsuppdrag och berör flera av strävansmålen i läroplanen. Inom matematiska aktiviteter kan flera andra kompetenser också utvecklas såsom språkliga, sociala, musikaliska med mera. Matematiken finns överallt, det gäller bara att uppmärksamma den. Det har varit positivt att få ta del av praktiska tips på aktiviteter och material som man kan använda inom förskolan och det inspirerar till att tänka vidare inom ämnet. Thisner (2007, ss. 5-6) menar att pedagoger kan göra matematiken synlig genom ett lekfullt arbetssätt.  Att arbeta med matematik ingår i förskollärarens uppdrag och enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 11) ska ”förskollärare ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling”.

Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442


Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges utbildningsradio

måndag 30 mars 2015

Drama 1 & 2

Våra två workshops i drama har innehållit såväl teori som praktik och det har också varit en övning inför ett seminarium kring medierat lärande. Medierat lärande sker genom olika typer av medier. Det kan handla om konstnärliga ämnen och medierna kan vara både av mental eller fysisk karaktär.

Drama betyder att åskådliggöra genom handling och kan ses som ett ämne. I förskolan är det dock starkt förknippat med lek och ses som en uttrycksform. Drama i förskolan kan ses som en slags styrd lek, förklarade Gunilla Fihn under en workshop. För att dramat ska bli pedagogiskt krävs det att vi gör det pedagogiskt. Dramapedagogik handlar om drama i lärandesammanhang och kan delas in i en pyramid bestående av delarna pedagogik, teater och lek. I dramapedagogiken innefattas tanke, känsla och handling.
 
Vi pratade om drama som ämne och att drama behöver ses som ett eget ämne att arbeta om, istället för att arbeta med drama för att uppnå något annat. Att vara en ledare är en viktig egenskap när det gäller drama – det är vad jag gör som avgör om det blir pedagogiskt. Viktiga saker att tänka på kan till exempel vara att förklara tydligt och välja sina ord väl, att vara positiv och använda humor, att dela in gruppen, att ta barns rädsla på allvar och att överväga när man ska delta själv och inte. I en dramaaktivitet sker upplägget ofta i en viss följd, ett dramaförlopp, och det fick vi sedan träna på under workshopen. Vi fick välja en barnbok och sedan planera dramaaktiviteter baserat på den. Vår grupp valde Vit, svart och alla de andra färgerna av författarparet Inger och Lasse Sandberg. Vi tog fasta på värdegrundsfrågorna som lyfts i boken och planerade komma-igång-övningar där alla får synas och bli bekräftade. Sedan planerade aktiviteter kopplat till temat färg, till exempel att alla blir tilldelade en färg och sedan får gestalta något som har den färgen likt charader.
 

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Som inom alla andra ämnesområden är rollen som pedagog viktig. Eftersom vi alla är olika lär vi också på olika sätt. Därför är det viktigt att kunna vara flexibel och anpassa undervisningen så att den är varierad och ger möjligheter till lärande och meningsfullhet för alla. Det är också viktigt att fokusera på själva aktiviteten och inte på resultatet – på så vis blir man som pedagog också medlärande i processen (Amhag, Kupferberg & Leijon, 2013, ss. 157-163).

Referenser:
Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. Utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

söndag 29 mars 2015

Musik 1 & 2

Under de två workshops vi haft i musik har vi fått pröva på olika rytmikövningar och vi har även fått testa olika instrument såsom piano, maracas och trumma. Trumman exempelvis är ett bra och enkelt redskap som kan användas i samling för att förstärka takt och rytmer. Den kan också användas för att undersöka stavelserna i barnens namn, vilket utvecklar såväl språklig som matematisk förmåga.

Under en workshop använde vi oss av en fallskärm, vilket brukar vara relativt vanligt i förskolan. Med den kan man undersöka olika matematiska fenomen. Man kan också lägga en boll på den och dra i fallskärmen upp och ner utan att låta bollen rulla av. På så vis tränas bland annat motorik och turtagning. Vi fick göra en liknande aktivitet med ett blått tyg där en båt placerades. Till den aktiviteten kan man sjunga olika vatten- eller båtrelaterade sånger som exempelvis Sjörövar Fabbe eller En kulen natt. Att använda konkret material i samband med musik kan vara ett sätt att förstärka det språkliga innehållet, vilket är särskilt viktigt för barn som av olika anledningar är i behov av språkstöd. De flesta barnen brukar dessutom tycka att aktiviteten blir mer lustfylld vid användandet av material.
(Bilder här och här)
Inför den andra workshopen fick vi också planera en musikövning som vi skulle lära de andra, vilket var ett roligt och effektivt sätt i att tränas inför den kommande yrkesrollen.

Musikstunder är positivt ur många aspekter; det stärker gruppgemenskapen, utvecklar kompetenser inom olika ämnesområden, stimulerar motoriken, man kan utforska olika kulturer, uppleva med sinnena m.m. Eriksson (2013, ss. 18-19) beskriver att "sång och musik gynnar språket, leken, social kompetens, fantasi, kognitiv och emotionell förmåga samt hjälper till att befästa kunskaper inom alla områden". Riddersporre och Söderman (2012, ss. 123-124) är dock kritiska till att musiken används som en metod för att utveckla lärandet inom andra områden och menar att musiken bör få större utrymme som eget ämnesområde. Ett exempel som tas upp i texten är att låta barnen testa på olika instrument, där utforskandet både är fritt och styrt. Ibland kan barnen få spela fritt till olika musikstycken, men man kan också arbeta med att lära barnen att spela stycken korrekt på exempelvis piano. Det är något jag skulle vilja prova någon gång. Kanske går det att introducera barnen till noter, men anpassa dem till färger och sedan klistra färgerna på pianots tangenter? Instrument, musikspelare eller hörlurar kan finnas utplacerade på avdelningen hela tiden för att barnen själva kan få utforska musiken utöver schemalagda musikstunder. Varför inte också tillverka egna instrument tillsammans med barnen som bidrar till fantasi, kreativitet, skapande och kunnande om ljud?

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande"
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama"
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Jag vill avsluta med följande citat som får tala för sig själv:

Musik är ett språk som alla barn och vuxna förstår. Det är både verbalt och icke verbalt. Musik skapar glädje, lockar till mod och bidrar till ny kunskap. Det går att skapa magi med musik - och upplevelser för alla sinnen!
(Eriksson 2013, s. 19) 
Referenser:
Eriksson, Marie (2013). Musik i förskolan: inspiration och lärande i sagans värld. Stockholm: Lärarförbundets förlag
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

lördag 28 mars 2015

Kommunikation, specialpedagogik 1 & 2

Ett stort fokus i kursen ligger på språk och under terminen har vi haft två workshops i kommunikation inom specialpedagogik. Det har handlat om TAKK – Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation som är en del av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation). Denna typ av kommunikation har tagits fram som stöd för barn och vuxna med grava språkstörningar. TAKK kan aldrig hindra språkutvecklingen, utan det kan till och med leda till att talspråk utvecklas. Det är aldrig för tidigt att börja använda TAKK och det är heller aldrig för sent, vissa har lärt sig att kommunicera med hjälp av TAKK i vuxen ålder.

 
Det är viktigt att komma ihåg att den verbala kommunikationen endast utgör en liten del av all mänsklig kommunikation. Att kunna uttrycka sig, göra sig förstådd och samspela med andra genom kommunikation är en rättighet och utgör en stor del av vardagen på förskolan. Därför är det viktigt att vi kan anpassa oss efter varje barns språkliga behov för att hjälpa dem i sin språkutveckling och inkludera dem i barngruppen.

 
Det finns även andra typer av kommunikativt stöd som kan användas på förskolan, exempelvis olika bilder eller pictogram. Det är också viktigt att tänka på att använda mycket konkret material, att vara tydlig och anpassa språktempot efter barnets förmåga. Samtidigt är det viktigt att minnas att ligga strax över barnets nivå för att utmana barnet i sin utveckling. Att använda mig av TAKK och annat språkstöd är något jag vill bli bättre på och kommer att bära med mig genom yrkeslivet.

"Arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling"
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 11)
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra"
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. Utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

http://www.teckenparlor.se/takk/vad-ar-takk

 

fredag 20 mars 2015

Textil 1 & 2

Under kursen har vi bjudits på två workshops i textil med olika innehåll. Vid det första tillfället fick vi testa på att tova ull och sedan fick vi göra en tavla utifrån en saga. Genom denna typ av aktivitet berörs bland annat skapande, språk och matematik. Även naturvetenskap berörs genom att vi exempelvis kan prata om var ullen kommer ifrån. Man kan också jämföra olika textila material och dess strukturer samt prata om var de kommer ifrån, är de organiska eller syntetiska till exempel? Vi använder också våra sinnen; hur känns ullen när den är torr? Hur känns den när den är blöt? Hur luktar såpan? Och så vidare… Barn ska ges möjlighet att uppleva med alla sinnen och det är pedagogerna som skapar förutsättningar för att det ska ske (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu, 2010, s. 17). Även Körling (2012, ss. 5-11) påpekar hur viktig rollen som pedagog är för barnens lärande. När vi tovar kan vi också prata om kultur och tradition, då tovning är en teknik som använts i många hundra år. Enligt Lpfö 98 (rev. 2010, s. 6) ingår det i förskolans uppdrag att överföra ett kulturarv, det vill säga bland annat värden, traditioner och historia till den yngre generationen.
Jag tog inga bilder från ulltovningen, men såhär kan det se ut:

 
(Bilderna är lånade här, här och här)
 
Vid det andra tillfället höll vi till på Textilmuséet och vi började dagen med att göra textiltryck. Vi kom i kontakt med en massa nya begrepp såsom: blocktryck, screentryck, tryckram, raklar samt positiva och negativa tryck. Vi fick testa att göra olika sorters tryck, men jag fokuserade mest på att göra blocktryck med hjälp av mönstrade trästämplar och sedan gjorde jag egna mönster genom att maskera tyget med tejp. Mot slutet av dagen var det dags att brodera. Vi fick en genomgång i olika sorters stygn och sedan fick vi själva pröva på. Jag valde att brodera på ett av mina egenpåhittade mönster. Det blev en matematiktavla med olika former och siffror. Textiltryck är ett bra sätt att arbeta med färg och form på och det är något jag använt mig av under VFU-perioden. Att brodera på sitt eget tyg eller ett tyg som består av många olika färger kan stimulera fantasin och man behöver inte heller sy så mycket för att få fram intressanta mönser (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu, 2010, s. 66). Att brodera kan vara en finmotorisk utmaning för många barn i förskoleåldern, men man kan anpassa aktiviteten genom att spänna upp tyget på en sybåge eller göra broderikort.
I övrigt menar författarna att arbetet med textil stimulerar barnens språk på många olika sätt. Som konkret exempel ger de att låta barnen återberätta arbetsprocessen i kronologisk ordning. Då upprepas begrepp som barnen kommit i kontakt med under aktiviteten och den berättande förmågan utvecklas (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu, 2010, s. 36).

 

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer”
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

”Att kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild […] utgör både innehåll och metod i förskolan strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och att nyttja material och teknik.”
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 7)

Referenser:
Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande . 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Språk

Ann-Katrin Svensson har som vanligt stått för flera av kursens språkinslag, genom föreläsningar och tentamen. På en av föreläsningarna lyftes teorier kring barns läs- och skrivutveckling. En av metoderna var analytisk och den andra var syntetisk.

Analytisk metod: Whole language (helhetsmetoden)
Metoden innebär att man har en helhetssyn på språk och lärande, där pedagogerna arbetar tematiskt med utgångspunkt i barnens erfarenheter. Barnen ska utmanas och uppmuntras att ställa frågor, utforska, tänka och fundera. Pedagogerna är förebilder för barnen som de kan härma, exempelvis kan pedagogen högläsa för barnen och tänka högt för att visa dem lässtrategier. Helhetsmetoden utgår ifrån Vygotskijs sociokulturella teorier om lärande (vi lär av och med varandra). I denna metod börjar man med helheten (en hel text). Fokus i metoden är att läsningen ska betraktas som en meningsskapande process och det som prioriteras är att texterna tar sin utgångspunkt i barnens erfarenheter. Lindö (2009, ss. 30-32) menar att Whole language filosofin har spridit sig allt mer till dagens förskola och att det handlar om att skapa en lärmiljö som uppmuntrar till samspel, där varje barn ses som en unik individ som ska respekteras och accepteras.

Fördelar:Barnen tillåts att bekanta sig med skriftspråket på ett friare sätt. Varje barn kan utvecklas på sin nivå. Pedagogerna kan redan från början erbjuda barnen texter som är fonologiskt avancerade och lustfyllda. Metoden innebär mycket samspel, där det finns möjlighet att lära av varandra. Barnen kan lära sig att känna igen ordbilder, vilket bygger på barnets intresse. Utgår ifrån barnens förkunskaper och tidigare erfarenheter.

Nackdelar: om inte barnen får någon träning i kopplingen mellan bokstav och ljud, kan det leda till att eleverna läser orden logografiskt, vilket innebär att barnen har lärt sig att känna igen ordbilder. En annan nackdel är att modellen inte ger barnet någon säker teknik att läsa okända ord, utan kan genom att förstå textens innehåll gissa sig till vad det står. Den analytiska modellen bygger upp olika bilder i hjärnan, men om ordet ändras är det inte säkert att barnen kan läsa ordet.

Syntetisk metod: Bornholmsmodellen (ljudningsmetod)
Ljudningsmetoden utgår ifrån varje bokstavsljud. Barnen får lära sig en bokstavssymbol i taget och hur den låter, för att de ska förstå den alfabetiska principen och utveckla fonologisk medvetenhet. När de lärt sig känna igen språkljud får de lära sig att sätta samman dem till ord = man bildar en syntes genom att foga samman bokstavsljuden till en helhet. I denna metod går man alltså från del till helhet. Fokus i den här modellen är på ljuden i orden och bokstavsljuden, förståelse för att ord kan delas upp i fonem samt omvänt att fonemen kan sättas samman till ord.

Fördelar:
Förespråkare för metoden menar att barnets förståelse för sambandet mellan ljud och bokstav är anledningen till att de knäcker skriftspråkskoden. En annan fördel som lyfts fram är att metoden gör barnen medvetna.

Nackdelar:
Barnen får börja med att lära sig fonologiskt enkla ord med de bokstäver de fått träna på, vilket kan innebära att det inte är tillräckligt intressant eller stimulerande. Metoden är mer styrd och därmed inte lika fri som helhetsmetoden. Vissa menar att modellen kan leda till att barnen läser långsamt och mekaniskt. Vanlig kritik mot modellen är också att barnen inte upplever läsningen som meningsfull och att det blir svårt för barnen att se något sammanhang.

Mina tankar: Som student i en modern lärarutbildning har jag blivit matad av Vygotskijs sociokulturella teorier. Tankar kring mitt egna förhållningssätt och barns lärande har förmodligen blivit starkt färgade av dessa. Personligen ser jag därför större fördelar med att använda whole language metoden som tydligare lyfter fram barnet och en barnsyn som går i linje med min egen. Dock kan jag instämma i en del av den kritik som riktats mot metoden, exempelvis vad gäller att barnen inte utvecklar en säker metod för att knäcka läskoden. Kanske behövs det en blandning av de båda modellerna för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för lärande. Det är också viktigt att komma ihåg att hur barnen erövrar kunskap ser olika ut och som pedagog måste man kunna anpassa lärandet efter varje enskilt barn och dess behov.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa”

(Lpfö 98 rev. 2010)

 Vi diskuterade också TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) som är ett observationsmaterial som syftar till att kartlägga barns språkutveckling. I materialet fokuserar man på kommunikation ur områdena samspel, språkförståelse, ordförråd och uttal. Viktigt att komma ihåg är att materialet inte ska användas som bedömning av barn utan som ett sätt att utveckla verksamheten efter barngruppens behov!

Fördelar med TRAS:
Utvärdera verksamheten, fånga upp barn i ett tidigt skede, inspiration för att utveckla arbetet, tankeställare kring sitt eget arbetssätt, leder till dialog i arbetslaget om hur vi arbetar och tolkar materialet och barnens språkutveckling.

Nackdelar med TRAS:
Inte helt lämpligt att arbeta med materialet om man är nyexaminerad eller ny i arbetslaget eftersom man inte riktigt kommit in i barngruppen än och lärt känna barnen, eller om man arbetar i en grupp med mycket vikarier eller personalbyten.
Inte helt lämpligt att arbeta med materialet i en barngrupp där de flesta barnen har annat modersmål än svenska eftersom både språk och kultur kan skilja sig mycket ifrån materialet.
Tidskrävande, bedömning av barn/barn kan hamna i fack, materialet kan tolkas olika av personalen, utvecklingen ser olika ut, fokuserar på brister och inte styrkor, kan användas i fel syfte (exempelvis visas för föräldrar).
 
”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras.

[…]

Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksam­hetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. Det är analyserna av utvärderingens resultat som pekar ut väsentliga utvecklingsområden. All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.”

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 14)

Referenser:
Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Muntlig källa: Ann-Katrin Svensson. Högskolan i Borås, 2015

onsdag 11 mars 2015

Barn möter konst

Igår eftermiddag hade vi en föreläsning och en workshop i ämnet Barn möter konst. Vi pratade om olika sorters konst, exempelvis tredimensionell konst och multisensoriska upplevelser som är mer än att bara se. Vi pratade också om varför man ska arbeta med konst tillsammans med barn. Artikel 31 i Barnkonventionen (2009) slår fast att:
”Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.”

Att besöka konsthallar och museum tillsammans med barn är ett sätt att vidga deras erfarenhetsvärld och livsvärld. De kommer i kontakt med en massa olika sinnesintryck och vissa konstverk inbjuder till att uppleva och utforska med hela kroppen. Vi pratade också om hur viktig rollen som pedagog är för barnens möte med konst. Det är viktigt att stanna upp och inte vara alltför entusiastisk själv eftersom man då riskerar att köra över barnen. Istället bör man inta en roll som öppen och frågande där barnen tillåts att undersöka och uppleva. Först då ges barnen möjlighet till en riktig konstupplevelse. Den fysiska miljön, oavsett om vi är medvetna om den eller inte, har också betydelse för barnens möten med konst.
Konst kan ses som en utgångspunkt för lärande inom en mängd olika områden, såsom form och språk. Att tolka och samtala om konst ger möjligheter att uttrycka sig. Konst kan också stimulera det symboliska tänkandet och estetiska lärprocesser.

Vi avslutade dagen med en konstrunda på campusområdet där vi fick utforska olika statyer. Vi besökte bland annat Rådjur av Klara Kristalova, House of knowledge av Jaume Plensa och Pose Plastique av Cajsa von Zeipel:
 (Bilder är hämtade här och här)

Referenser:
Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige.
Tillgänglig på Internet: http://unicef-porthos-production.s3.amazonaws.com/barnkonventionen-i-sin-helhet.pdf


Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

måndag 2 mars 2015

Bild 1 & 2

Inför de båda bildpassen hade Mats dukat upp med mängder av material som var fritt fram att använda. Vi har fått testa på en massa olika sorters skapande, metoder och material. Med Läroplanen och Anne-Marie Körlings bok Nu ler Vygotskij i bakhuvudet har vi fått testa oss fram fritt och Mats har uppmuntrat oss till att testa allt och gärna vara lite okonventionella i val av material. Körling (2012, ss. 7-75) menar att lärare bör lita mer till elevernas aktivitet och att det är den fysiska miljön och samspelet som är det viktiga.

 

Det första bildpasset inleddes med en kort teorigenomgång kring ”bildgrammatik” och vi fick titta på bilder som satts samman på olika sätt. Vi gick igenom statiska, dynamiska, konkreta och abstrakta bilder. Den statiska bilden eftersträvar balans, medan den dynamiska bilden är i obalans. Ett exempel på dynamiska bilder är sportbilder som är fulla av rörelse. En konkret bild speglar något där vi tydligt ser vad det föreställer, medan den abstrakta bilden innebär det motsatta. Vi pratade också om optisk medelpunkt. Ett exempel på en optisk medelpunkt är hur nyhetsankaret är placerat i tv-rutan – något förskjutet åt sidan och något förskjutet uppåt. Hej, hej!


Sedan fick vi en genomgång av det oändliga materialet innan det var dags att börja skapa. Vi fick börja med att välja en av alla bilder som Mats lagt fram. Sedan fick vi göra ett titthål i ett pappersark och placera den på bilden. Det motiv som trädde fram i rutan skulle sedan återskapas på olika sätt. Här ser ni exempel på vad jag skapade med silkespapper, skisspennor, kolkrita, målarfärg och trä:

 
Under det andra bildpasset fick vi testa på andra material och verkligen arbeta med händerna. Bland att gjorde vi eget papper och skapade med lera. Genom skapandet har vi möjlighet att uttrycka oss på olika sätt, det verbala språket behövs inte utan här har alla möjlighet att kommunicera på sina villkor genom konsten. Skapandet kan ske individuellt eller i grupp och ställer inga krav på rätt eller fel. Sinnena stimuleras på olika sätt genom det kreativa skapandet. Vi kan känna på pappersmassan och leran, lyssna på stavmixerna när pappersmassan tillverkas, se på mönstren vi målar etc. Vi kan till och med använda oss av ätbart material som vi kan smaka och lukta på när vi målar. Exempelvis kan vi stänka salt eller socker på våra målningar och se vad som händer. Vi kan också bearbeta och prata om känslor när vi skapar.

Tyvärr glömde jag bort att dokumentera under bildpass två, men här kommer två exempelbilder på hur man gör eget papper med hjälp av tidningar, vatten, stavmixer och en ram.


(Bilderna är lånade härifrån och härifrån)
 
Det verbala språket stimuleras genom att sätta ord på begrepp (exempelvis på de redskap vi använder) och genom reflektioner kring vårt skapande. Här kommer även matematik in genom att utforska mönster och former, mäta upp färg och beräkna hur mycket material vi behöver etc. Naturvetenskap går också att inkludera genom att skapa med naturmaterial, återbruka med mera. Exempelvis återbrukade vi gamla tidningar när vi skulle skapa vårt egna papper. I skapandet anser jag att vi kan inkludera alla ämnesområden och alla får delta på sina villkor utan att bli bedömda. I det fria skapandet finns som sagt inga rätt eller fel och alla behöver inte göra samma sak. Det sista är något som upprepats under kursens alla delar, bland annat menar Körling (2012, s. 7) att efterapning inte leder till riktig kunskapsutveckling. Detta är något som jag kommer att bära med mig in i arbetslivet. Kreativitet är inte att alla ska göra samma!

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

”Att kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild […] utgör både innehåll och metod i förskolan strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och att nyttja material och teknik.”
(Lpfö 98 rev. 2010, s. 7)

 

Referenser:
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442