Språk

Ann-Katrin Svensson har som vanligt stått för flera av kursens språkinslag, genom föreläsningar och tentamen. På en av föreläsningarna lyftes teorier kring barns läs- och skrivutveckling. En av metoderna var analytisk och den andra var syntetisk.

Analytisk metod: Whole language (helhetsmetoden)
Metoden innebär att man har en helhetssyn på språk och lärande, där pedagogerna arbetar tematiskt med utgångspunkt i barnens erfarenheter. Barnen ska utmanas och uppmuntras att ställa frågor, utforska, tänka och fundera. Pedagogerna är förebilder för barnen som de kan härma, exempelvis kan pedagogen högläsa för barnen och tänka högt för att visa dem lässtrategier. Helhetsmetoden utgår ifrån Vygotskijs sociokulturella teorier om lärande (vi lär av och med varandra). I denna metod börjar man med helheten (en hel text). Fokus i metoden är att läsningen ska betraktas som en meningsskapande process och det som prioriteras är att texterna tar sin utgångspunkt i barnens erfarenheter. Lindö (2009, ss. 30-32) menar att Whole language filosofin har spridit sig allt mer till dagens förskola och att det handlar om att skapa en lärmiljö som uppmuntrar till samspel, där varje barn ses som en unik individ som ska respekteras och accepteras.

Fördelar:Barnen tillåts att bekanta sig med skriftspråket på ett friare sätt. Varje barn kan utvecklas på sin nivå. Pedagogerna kan redan från början erbjuda barnen texter som är fonologiskt avancerade och lustfyllda. Metoden innebär mycket samspel, där det finns möjlighet att lära av varandra. Barnen kan lära sig att känna igen ordbilder, vilket bygger på barnets intresse. Utgår ifrån barnens förkunskaper och tidigare erfarenheter.

Nackdelar: om inte barnen får någon träning i kopplingen mellan bokstav och ljud, kan det leda till att eleverna läser orden logografiskt, vilket innebär att barnen har lärt sig att känna igen ordbilder. En annan nackdel är att modellen inte ger barnet någon säker teknik att läsa okända ord, utan kan genom att förstå textens innehåll gissa sig till vad det står. Den analytiska modellen bygger upp olika bilder i hjärnan, men om ordet ändras är det inte säkert att barnen kan läsa ordet.

Syntetisk metod: Bornholmsmodellen (ljudningsmetod)
Ljudningsmetoden utgår ifrån varje bokstavsljud. Barnen får lära sig en bokstavssymbol i taget och hur den låter, för att de ska förstå den alfabetiska principen och utveckla fonologisk medvetenhet. När de lärt sig känna igen språkljud får de lära sig att sätta samman dem till ord = man bildar en syntes genom att foga samman bokstavsljuden till en helhet. I denna metod går man alltså från del till helhet. Fokus i den här modellen är på ljuden i orden och bokstavsljuden, förståelse för att ord kan delas upp i fonem samt omvänt att fonemen kan sättas samman till ord.

Fördelar:
Förespråkare för metoden menar att barnets förståelse för sambandet mellan ljud och bokstav är anledningen till att de knäcker skriftspråkskoden. En annan fördel som lyfts fram är att metoden gör barnen medvetna.

Nackdelar:
Barnen får börja med att lära sig fonologiskt enkla ord med de bokstäver de fått träna på, vilket kan innebära att det inte är tillräckligt intressant eller stimulerande. Metoden är mer styrd och därmed inte lika fri som helhetsmetoden. Vissa menar att modellen kan leda till att barnen läser långsamt och mekaniskt. Vanlig kritik mot modellen är också att barnen inte upplever läsningen som meningsfull och att det blir svårt för barnen att se något sammanhang.

Mina tankar: Som student i en modern lärarutbildning har jag blivit matad av Vygotskijs sociokulturella teorier. Tankar kring mitt egna förhållningssätt och barns lärande har förmodligen blivit starkt färgade av dessa. Personligen ser jag därför större fördelar med att använda whole language metoden som tydligare lyfter fram barnet och en barnsyn som går i linje med min egen. Dock kan jag instämma i en del av den kritik som riktats mot metoden, exempelvis vad gäller att barnen inte utvecklar en säker metod för att knäcka läskoden. Kanske behövs det en blandning av de båda modellerna för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för lärande. Det är också viktigt att komma ihåg att hur barnen erövrar kunskap ser olika ut och som pedagog måste man kunna anpassa lärandet efter varje enskilt barn och dess behov.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa”

(Lpfö 98 rev. 2010)

 Vi diskuterade också TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) som är ett observationsmaterial som syftar till att kartlägga barns språkutveckling. I materialet fokuserar man på kommunikation ur områdena samspel, språkförståelse, ordförråd och uttal. Viktigt att komma ihåg är att materialet inte ska användas som bedömning av barn utan som ett sätt att utveckla verksamheten efter barngruppens behov!

Fördelar med TRAS:
Utvärdera verksamheten, fånga upp barn i ett tidigt skede, inspiration för att utveckla arbetet, tankeställare kring sitt eget arbetssätt, leder till dialog i arbetslaget om hur vi arbetar och tolkar materialet och barnens språkutveckling.

Nackdelar med TRAS:
Inte helt lämpligt att arbeta med materialet om man är nyexaminerad eller ny i arbetslaget eftersom man inte riktigt kommit in i barngruppen än och lärt känna barnen, eller om man arbetar i en grupp med mycket vikarier eller personalbyten.

Inte helt lämpligt att arbeta med materialet i en barngrupp där de flesta barnen har annat modersmål än svenska eftersom både språk och kultur kan skilja sig mycket ifrån materialet.
Tidskrävande, bedömning av barn/barn kan hamna i fack, materialet kan tolkas olika av personalen, utvecklingen ser olika ut, fokuserar på brister och inte styrkor, kan användas i fel syfte (exempelvis visas för föräldrar).
 

”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras.

[…]

Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksam­hetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. Det är analyserna av utvärderingens resultat som pekar ut väsentliga utvecklingsområden. All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.”

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 14)

Referenser:

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Muntlig källa: Ann-Katrin Svensson. Högskolan i Borås, 2015